Nope, Benno blidde utan skor och snösulor igår... Eftersom väglaget här ute i skogen var totalt kaosartat igår så valde vi att flytta på skoningen, tyvärr :(
Men vad gör man? Dessa förbaskade timmerbilar som kör dygnet runt här, gör att vägbanan blir alldeles uppkörd och slirig med decimeterhög snömodd. Risken att därmed sätta sig fast är ju ganska stor!
Förhoppningsvis skulle han komma inom de närmaste dagarna då Benno verkligen är i stort behov av snösulor iaf. Och så é ju jag lite sugen på att få komma upp på hästryggen igen :)
Bestämde mig faktiskt i söndags då vi var och hämtade Benno att jag aldrig någonsin mer ska ha mig en storhäst... Den resa vi gjorde från Säffle med hästtransport var nog mitt livs värsta bilresa! Jag var så oändligt tacksam att det var en ponny (om än en stor sådan) vi hade i släpet och inte ett smågalet halvblod, typ Disney.
I Säffle var ju vägarna gjorda av ren blankis vilket inte är så kul när man har dubbfria vinterdäck och en häst bakpå... När vi sedan befann oss på "den stora vägen" på väg hem, upptäcktes det att belysningen på transporten krånglade. Givetvis var det oxå mörkt ute... Väl hemma i Dalsland så övergår ju vägarna i sliriga moddbanor där man måste ha en ganska hög fart för att komma framåt. Ett par kilometer hemifrån tog snön tag i transporten och sladden var ett faktum... Jag satt och blundade med huvudet i knät på Alma i bilbarnstolen och lovade mig själv att detta var absolut sista gången jag var ute och körde häst på vintern. Jag såg ju framför mig hur vi skulle fara ner i diket och hur transporten skulle hamna på sidan och hur vi skulle få ut en stackars ponny ur den... Då insåg jag att hade det varit en typ "Disney-häst" så skulle jag nog redan haft en hjärtattack av ren nervositet...
Men, som tur var är min käre make en skickliga förare och vi hamnade inte i diket. Vi kom hem, oskadda, och Benno stod som ett ljus hela vägen. Han var så cool när vi lastade av honom och promerade så stilla in i stallet. Jag insåg då åter att jag inte "nervmässigt" hade fixat ett hysteriskt halvblod....
Helt enkelt så har jag ärvt min mors nerver och jag har nu all förståelse för hennes beteende under alla våra "hästresor" och andra relaterade häst"händelser" :)
4 kommentarer:
Sådan mor sådan dotter... Tur att jag inte fick de generna :)
Kram Syster
Stackare!!Tur att Henk fixade så att resan inte blev som du trodde..Lite taskigt av Ulrika att ta alla dom starka nerverna(!),fast hon kan allt bli nervös me har jag hört,hihi:))
Nervös kan jag bli, men jag får inte ett nervöst sammanbrott i alla fall :)
Ja, några "stålnerver" kunde jag väl fått ja :) Och visst kan syster oxå bli nervös, lite mer "blackouter" är väl då som gäller tror jag :)
Skicka en kommentar