En plats i mitt hjärta...

WELTINI

Ja, många är de pållar som kommit och gått i mitt liv. Alla har förstås en plats i mitt hjärta men en del har en lite större plats. En av dessa är Weltini, en underbar häst som jag fick förmånen att låna för några år sedan. Kan det varit -03 kanske? Minnet är bra, men kort!!!

Weltini var (är!) en lite modell mindre av häst, ca 161 cm, med en enorm utstrålning och karaktär. Han har en väldig "hingst"-nacke och en av de snyggaste hästar jag har träffat! Hans gångarter var riktigt bra och speciellt traven. Han var oerhört snäll och supermysig att pyssla med men ack så busig under ridningen. Han kunde se lite spöken här och var. Värst var om det råkade skvätta lite grus upp mot paddock-staketet... ;-) Ja, han bjöd på några rejäla resor men jag lyckades konstigt nog att hålla mig kvar.

Jag fick låna honom med vetskap om att han under tiden var till salu och att jag skulle ut och tävla honom. Eftersom han hade varit till salu ganska länge och till ett då väldigt högt pris, så hoppades jag förstås att att lånetiden skulle bli ganska länge och/eller att jag skulle vinna på lotteri eller så, så att jag kunde köpa honom. Jag hade ett par år innan köpt Excellent, en alldeles helgalen 1-åring, som fick stå hemma hos Weltinis ägare under tiden.

Jag tror jag hämtade Weltini i februari och vi gjorde nog vår första start i mars-april. Det fanns inte så många dressyrtävlingar så man fick åka iväg på vad som erbjöds. Resultaten vart varierande, men jag förväntade mig inga höga resultat med tanke på den korta tid vi fått ihop. Jag glömmer aldrig en tävling i Lysekil. Jag tror vi startade en LA:2 och han kändes helt fantastisk på framridningen... Jag tror det var på första diagonalen, så fick han syn på en männsika med hund, en bit längre in i skogen. TVÄRSTOPP! Han vägrade gå framåt. Jag glömmer aldrig den förtvivlade känslan jag fick :-) Efter ett litet tag började han äntligen röra på sig för att kort därefter göra ett litet bajsuppehåll... Ja, så var det med det. "Ett gott försök" stod det i protokollet.... Ha ha ha ha..

Efter sommaren körde jag upp Weltini till sin ägare då vi skulle på semester och han skulle stå där för att hållas igång då vi hade tävling inplanerat när jag kom hem. Men, under semestern fick jag då samtalet. Weltini var såld! Det var en lite ledsam period eftersom jag verkligen hade fastnat för denna underbara häst!

Värre var det att kort därefter hittade jag Weltini åter till salu hos ett större dressyrstall i Skåne. Köparen hade blivit rädd för honom så Weltini var till salu. Dock samma höga pris. Han blev såld igen för att kort därefter åter finnas på samma dressyrstall. Denna gång samma sak, nya ägaren hade blivit rädd för honom. Det kändes lite som om det var meningen att Weltini skulle vara hos mig, men har man inte möjligheten att lägga fram drygt 120.000 kr, så har man inte...

Efter ett tag och lite letande på internet hittade jag Weltini hos sin nye ägare, en jättego tjej som verkade ta riktigt bra hand om denna guldklimp. Eftersom nya ägaren har ett visst handikapp (MS?) så har hon och Weltini fått ingå i dressyrlandslaget (handikapp). Så där gör de nu en strålande karriär. Weltini har tom i Peking och deltagit i Paralympics. Inte illa :-)